Jag har varit inställd på att amma enda sedan jag blev gravid. Ersättning och flaskmatning fanns inte i min värld. Jag ville amma mitt barn och så var det med det. Men så blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jacob var hungrig med en gång när han föddes, det dröjer några dagar tills de att mjölken rinner till och han fick ersättning redan på BB för att stilla hungern. Eftersom han var hungrig så blev han arg vid bröstet för att de inte kom någon mat, tog ytligt tag samt personalen på BB försökte hjälpa till genom att trycka in tutten i munnen på honom vilket gjorde han mer upprörd. Jag fick ont i bröstvårtorna och fick låta bli att ge honom bröstet och försöka pumpa igång mjölken istället. Hoppades på att Jacob skulle vilja ta bröstet när mjölken hade kommit igång ordentligt under tiden fick han ersättning på flaska.
Jag hade med mig den elektriska pumpen hem från BB samt ringde amningcentralen för råd. Personen jag pratade med var väldigt förstående och förklarade också att det inte var säkert att Jacob någonsin skulle ta bröstet eftersom barn lär sig snabbt - det går ju mkt fortare att få maten genom flaskan än att behöva jobba för den vid bröstet. Vi diskuterade amningsnapp och hon tyckte att jag skulle prova men inte ha för mkt hopp över att han skulle vilja ta bröstet. Till min stora glädje gjorde han det. Efter några dagar med amningsnapp började vi så smått ta bort ersättningen för att mjölken skulle öka och jag skulle kunna helamma honom. På kvällarna där efter var Jacob väldigt kinkig och skrek, var i stort sett otröstlig. Vi tolkade det som att han hade ont i magen, han hade inte bajsat under dagen och vi gav honom ersättning för att han verkade hungrig. Han bajsade samtidigt som han åt och det fick ju oss ytterligare att tro att skriken berodde på att han behövde bajsa. Nu i efterhand vet vi att han var hungrig. Det kommer inte tillräckligt med mjölk för att kunna hålla honom mätt under hela dagen. Jag satt ändå och ammade honom så mkt han ville, vilket blev i stort sett hela dagen - inte ökade mjölkproduktionen för det.
Nu vill han inte ta bröstet alls längre. Inte ens med amningsnapp, han kanske suger en liten stund men släpper sedan och blir arg. De lutar åt att ge upp amningen helt. Nu pumpar jag ett par gånger om dagen, nu har jag det svart på vitt att han verkligen inte hade klarat sig på min mjölk. De tar många timmar för mjölken att fyllas på, Jacob äter var tredje och då är där oftast ingen ny mjölk. Och när jag pumpar så kommer det ändå inte mer än 50ml. Min son behöver mat, mer än vad jag kan ge honom och då får man ge honom det näst bästa, Nan1. Även om det gör lite ont i hjärtat. Det var dumt att vara så inställd på att amma.
Det viktigaste är att han får mat så att han kan växa och slipper vara hungrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar